Det är som det är …

Som medarbetare i en verksamhet väljer du ibland kapitulation istället för agerande. Du ser oegentligheter, ställs inför vägval men väljer ändå att kapitulera.

Du ser brister i genomförande och levererans till kunder, du ser var det brister någonstans och hos vem. Du ser hur felen döljs och du ser behov av förändring. Du ser förekomster av korruption, att våra skattepengar inte används på det sätt som du har gett de politiska företrädarna ansvar för. Du ser hur förslag till förbättringar förkastas och inte realiseras. Du vet vad som behövs och kan göras.

Listan kan göras längre. Hygienen brister på många håll i samhället.

Du ställs inför ett vägval: 

Väg A: att försöka göra något åt det.
Inför valet sitter du med frågan “vad vinner jag på det?” Ära och berömmelse, ökad självkänsla …

Väg B: att kapitulera.
“Det är ingen ide!”. Du inser vilken risk du utsätter dig för. Du drar dig tillbaka och är ensam i landet frustration – och ger upp. Vägen du behöver beträda är minerad i syfte att skydda makthavarna. I den offentliga världen har politikerna sen 1/1 1976 tagit bort ämbetsmannaansvaret så att ingen numera i princip kan bli brottsåtalad i offentlig verksamhet.

Du blir grubblande och hjärnan söker efter nödutgångar. Ska du ringa kvällstidningarna, ta kontakt med Uppdrag Granskning, starta en Facebook-grupp, en # eller liknande.

Jag satt med min psykolog härom veckan och fick följande till livs:
“Det är alltid de snälla, de som tror alla om gott som blir utnyttjade. De snälla tror att om de själva är snälla så kommer de att bli snällt bemötta. Tyvärr är det inte så. Ordet TILLSAMMANS kan vi kanske nå i framtiden, just nu är det egot som styr”.

Låt oss träffas i ett första konfidentiellt möte. Vi har både erfarenheter och kunskaper i frågor som kan uppstå. Låt oss på Brismo hjälper er!